Att missa tåget till Bollnäs – och ändå komma helt rätt

En krönika från SM i bågskytte 2025 av Jonas Hellsén

Man kan tro att det värsta som kan hända inför ett svenskt mästerskap i bågskytte är att glömma bågen, eller kanske att ha fel färg på klubbtröjan. Men nej – det är att stå på Stockholms Central och upptäcka att tåget till Bollnäs ska avgå, om 1,5 minut 10 spår bort. Och där stod jag, fotograf, bågskytt, kommunikatör, med en väska full av kamerautrustning, ett schema att hålla – och ett något mer kreativt förhållningssätt till tidtabeller än SJ föredrar.

Det här var alltså första gången i mitt liv jag missade ett reguljärtåg. Lokaltrafik, javisst – det är nästan en sport i sig. Men ett riktigt, långtåg? Det är något särskilt med att se ett sådant tåg försvinna bort i horisonten medan man själv står kvar som ett förvuxet frågetecken med stativ under armen.

Men då hände något fullkomligt magiskt – eller ja, väldigt svenskt bågskytte-aktigt. Jag lade upp ett snabbt inlägg på Facebook: ”Någon på väg till Bollnäs?” och inom tre minuter hade jag blivit erbjuden fler skjutsar än jag har USB-kablar hemma. Telefonen vibrerade så mycket att den började glida av bänken. Det ringdes, skrevs, kommenterades och messades – det var som att hela bågskyttesverige tryckte på hjälp Jonas-knappen samtidigt.

Lösningen? Ett snabbt tåg till Västerås där Boråsbussen väntade som en räddande ängel. Och redan där var känslan klar: det här SM:et skulle bli riktigt trevligt.

Kameran som kramar

Dag två anlände jag så till arenan, något trött, mycket glad, och med kameran i högsta hugg. Som fotograf på ett SM har man ett enkelt men ärofyllt uppdrag: fånga allt. Leenden, tårar, koncentration, triumf, allt i ett blomstrande virvarr av känslor. Det är en balansgång mellan att vara osynlig och samtidigt få folk att känna sig sedda.

Det kan lätt bli mer prat än foto – men tro mig, det går att göra båda samtidigt. Man lär sig att nicken, skratten och de där små "aha" som kommer när man lyssnar, även fungerar utmärkt när man samtidigt justerar bländaren och väntar på rätt ögonblick. Vissa av de bästa bilderna tas mitt i ett samtal om middagsplaner eller vilken vinkel som egentligen är bäst för en 70–350mm tele.

Men bakom varje bild döljer sig något mer: känslorna. För i bågskytte tävlar man inte bara mot andra, man tävlar mot sig själv, sina förväntningar, sin puls, och ibland till och med mot kaffedarr. Det gråts. Av glädje, av lättnad, av ren frustration. Och ibland gråts det fast resultatet var lysande – då är det bara anspänningen som måste få pysa ut. Och det är vackert. Det är mänskligt. Det är bågskytte.

Jag tappade räkningen på hur många jag fick krama, trösta eller bara påminna om att de var fenomenala oavsett siffrorna på protokollet. För det var de.

Kommentatorer från ovan

Och när vi ändå talar om fenomenalt – låt mig ta en sekund och hylla mina kamrater i kommunikationsgruppen. De som, med noll förvarning, fick kommentera guldfinalen i direktsändning. Två timmar före sändningsstart la jag hela det lilla ansvaret i deras knä med ett:
”Ni fixar det här, eller hur, vi är ju kommunikationsgruppen?”

Och fixade det, det gjorde de. Med finess, värme, och exakt lagom mycket improvisation. Den typen av människor man vill ha med sig om man strandar på en öde ö – eller i Bollnäs med en livestream.

En sport, en familj, en stor nördfest

Det är något märkligt med bågskyttefolk. Vi är som ett resande cirkussällskap där alla får vara både akrobat, publik och popcornförsäljare. Man pratar med vem som helst, om precis vad som helst – så länge det har en båge, ett bländartal eller en historia från ett läger 2023. Det är nördigt. Det är underbart.

Och mitt i allt det där står man med kameran. Ibland i vägen, ibland i rätt ögonblick, ofta både och. Man fångar historier, ögonkast, darrande händer och jublande segrare. Och man känner sig som en del av något större. Inte bara en tävling – utan en gemenskap.

Så tack, alla ni som log, grät, tävlade, kramades, skrattade och bjöd in. Tack Bollnäs. Nästa gång ses vi på NUM 2025 – och jag lovar att läsa tågbiljetten extra noga.